lillfridan

Jag har varit helt deppig och trökig i ett par dagar, träningslusten har varit död och jag har inte haft energi att göra nått. Pepparkakor, mackor och glögg har förtärts och kaos har uppstått, jag har varit trött och less. När träningslusten går ner och jag skiter i att gå till gymmet så blir jag inte heller hungrig utan gå rtillbaka i gamla vanor där jag kommer på skitsent att jag inte ätit på hela dagen och blir tvungen att slänga i mig vad än som finns i närheten och går snabbt. Det blir en ond cirkel som man måste slå sig ur innan det gått för långt och jag sitter där med mina rumprötter och ruttnat bort. Så igår var det bara att bita i det sura äpplet, förbjuda allt dåligt, äta massa bra och ta mig till gymmet vare sig jag ville det eller inte. Och när jag sen låg i gästsängen på jobbet, nytränad, nyduschad under en tjock filt i skenet från avdentsstjärnan insåg jag hur otroligt bra jag mådde, både i kroppen och i knoppen. Och... kom på att jag nog MÅSTE träna för att må bra, ha en aptit och för att vara tillfreds... Jag blir nog bland annat tvungen att lägga in ett träningspass under helgen för att inte gå ner mig på grund av för lång vila. Inse vad detta gör med min självbild??? Fröken soffpotatis har blivit fru gymträning, och jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop de två i hjärnan. LillFridan har dött... Landssorg!