lillfridan

Jag har satt dit en liten farbror. Och ny bil och allt hade han, stackarn.
På väg hem från Skultuna efter en liten påskmiddag igår så hamnade vi bakom en bil som helt plötsligt körde över på fel sida om vägen och körde rakt emot en mötande bil. Thomas lade sig på tutan och trodde för en sekund att föraren hade somnat till bakom ratten. men denna underbara skräckfärd fortsatte där vår framförvarande bilist ömsom sneddade vägen och ut i gruset på höger, och ömsom ökte över mittstrecket och nosade på bilarna i motsatt färdriktining. På norrleden for bilen fram i mitten på vägen, lycklig och fri som en lärka. Jag satt med en ond mage och en polis i örat. Jaja, inte en riktigt liten poliskonstapel inkörd i hörselgången, utan i telefonen såklart. Men farbror hann hela vägen hem till haga innan en polisbil dök upp och då hade vi varit med om ett par till nosningar på andra bilar och småvingel ut i gruset. Dessutom tänkte farbror svänga när det inte fanns någon väg att svänga på.
Huvva.

Men nykter var han, bara väldans gammal. Och så satt jag resten av dagen med dåligt samvete för att vi satt dit en stackar liten farbror som har en ny  bil för att han ska kunna åka iväg och göra saker och inte sitta i sin lägenhet på haga helt själv och glo. Men som min mamma sa så kanske vi räddade livet på honom genom att få bort honom från vägen. Kör han sådär när han är nykter så hoppas jag att han aldrig sätter sig vid ratten igen. Men stackars liten farbror... Glad påsk på honom.... Urk.