lillfridan

Jag har en vän som jag inte träffar speciellt ofta eftersom hon bor en bra bit från mig. Trots att jag tycker väldigt mycket om henne så blir jag alltid obekväm i hennes sällskap och hon har jättelätt för att trycka på mina knappar och göra mig nervös eller irriterad. Men eftersom hon gör mig så nervös så kan jag inte visa att jag blir irriterad utan istället blir jag smörig. Jag har funderat och funderat på varför jag blir så obekväm så fort jag är i närheten av henne, och varför det ofta blir bättre efter ett tag. För det blir bra efter några timmar, men nästa gång vi ses är det tillbaka till ruta ett igen och jag blir helt nipprig.

Men nu har jag kommit på det: hon uppträder självsäkert och rakryggat, hon är intelligent och lärd men har lätt för att köra över folk fast hon inte menar det. Hon är bufflig och bossig, samtidigt som hon är mjuk som smör och blir helt ifrån sig om hon tror att hon gjort någon sur eller ledsen. Hon kör på som ett godståg och blir fullständigt överraskad om hon råkar köra över någon.... Och det är MITT jobb! Hon har satt sig på min stol och när jag kommer in i rummet har jag ingen aning om vart jag ska sitta, vem jag ska vara! Jag springer omkring och försöker komma på en plan B och efter ett tag hittar jag ett själv som fungerar. Men så fort jag inte är med henne så återgår jag till att vara godståg utan att tänka på det, så nästa gång jag går in rummet och finner henne på min plats blir jag lika ställd igen.
Vad göra, vad göra?