lillfridan

Vi vet ju alla att Snöret inte riktigt är så som man ska. Det är mammas lite... .speciella barn, skulle man kunna säga. Men jag blir nästan orolig ibland när man finner honom i vissa... prekära... situationer.







I morse omkring kl 10 ringde det på dörren och utanför stod en sliten Dahuvid och frös. Han stormade in, stal (tillbaka) min (sin) luvtröja, drack mitt kaffe, åt fil och müsli och somnade till Sleepy Hollow.


Jag ska nog väcka honom snart och lura honom till att bjuda på pizza. Mumst.