lillfridan

Det pågår en vild debatt på VLT:s insändarsida angående de homosexuella parens rätt att ingå äktenskap eller ej. Jag kunde inte motstå att lägga mig i, så vi får se inom några dagar om jag får vara med och lägga näsan i blöt. Jag blir bara så frustrerad över att folk verkligen tycker att det är ett problem värt att engera sig i, att folk TYCKER OM VARANDRA!? När det finns så många som inte har kärlek, trygghet eller ens tak över huvet, när det finns så många handlingar som utförs av hat, så många som blir slagna, toretarde, mördade och bespottade varje dag. Och så tycker människor att "Nej fy fan! De här bögarna tycker om varandra och vill gifta sig med varandra! Usch! det måste vi sätta stopp för!" Finns det inte viktigare saker att ta tag i? Att förfäras över? Att arbeta emot? Nej nej, kärlek är detta samhälles största problem! Kärlek mellan två personer som har LIKADANA KÖNSORGAN mellan benen! Fy så förfärligt!
I min naiva värlsdåskådning så hoppas jag att om Thomas råkat ha haftmutta och pattar så hade jag fallit för honom ändå. Jag hoppas verkligen att jag hade det, för han råkar vara den bästa människa jag träffat. Men om han haft det, om Thomas  var en Pernilla, hade folk då sett mitt äktenskap och min kärlek som äckligt? Som något avskyvärt? Hade de sett mig som en terrorist som skall utrotas? Hade jag inte fått hålla min parter i handen? hade jag inte fått gifta mig med mitt livs kärlek? Hade vi inte fått adoptera barn om vi fick lust till det? Nej, för stackars adoptivbarn kan ju bli mobbade i skolan. Sy SYND om dem... Det är nog bättre att de får stanna kvar i sin smutsiga hydda utan mat och vatten, med bomber som yr runt fötterna och sjukdomar i varje hörn. Lika bra att de fortsätter svälta eller få sälja sina kroppar för att klara dagen, för tänk om de skulle bli adopterade av bögar och bli mobbade i en svenska skola. DET hade varit en tragedi.
Var fan är människors sunda förnuft?