lillfridan

Det sägs att man inte kan lära gamla hundar att sitta, och det kanske beror på att de har fått hemorroider? För egentligen så finns det väl ingenting som säger att man inte kan lära sig nya saker på äldre dar, men det kanske bara krävs lite med motivation eller omvälvande omständigheter för att ge den där kickstarten att faktiskt ge sig iväg och testa på nått nytt?
Okej, okej, jag kanske inte är det bästa exemplet på att gamla hundar faktiskt kan lära sig sitta, för det första eftersom jag inte är så förbaskat gammal. Men alla som något sånär känner mig känner även till min enorma ovilja för allt vad träning, ansträngning eller idrott heter. Vad är poängen med att gå ut för att "gå en sväng" och sen återkomma  till ursprungsläget? Är det inte smartare och mer logiskt att bara stanna där man är istället för att ge sig iväg för att komma tillbaka till platsen man redan är på? Och varför, varför, är folk ute och joggar på kvällarna när man kan sitta i soffan och kolla på serier? Jag förstår inte! "Det är så skönt att vara ute och röra på sig..." Pyttsan! Jag har testat, och man får skavsår på fötterna, det svider i halsen, man får ont i nacken och i öronen, man blir anfödd och svettig, man ramlar och slår sig, får granris i trosorna, springer vilse i skogen och blir upphittad av polska bärplockare som rövar med en hem till deras källare där man blir inmurad och våldtagen av ryska sjöbusar och får leva på ruttna alger och surt vin tills man en dag, i sällskap med sina missbildade inavelsbarn med fyra öron och sexton tår, dör av tristes då det enda sin visas på tv är gamla avsintt av Vänner och ens son, som är sin egen musin, högljutt och med ett lyckligt flin i ansiktet talar med i Chandlers fullständigt poänglösa skämt. Om man har tur så blir man bara skjuten på sin joggingrunda, så lidandet blir kort. Jodå. Motion är farligt.
Så fick jag iallafall ett erbjudande från feelgood när jag flyttade hem igen, om att få komma till dem och träna gratis en vecka. Första skrockade jag gott i soffan när jag läsate på lappen. och tuggade glatt vidare på min chokladbit. Men efter att på en och samma dag ha tappat bort fjärrkontrollen och efter febrilt letande hittat den inklämd mellan valk nummer tretton och fjorton på vänser sida, dragit mig upp ur soffan med hjälp av en hopprep som jag strategiskt knytit fast i en takbjälke och insett att mina höfter likat fast sig mot väggarna i badkaret, så kom jag på att det kanske inte var en så dum idé ändå, det där med att träna...
Så de senaste tre dagarna har jag varit på crossfit, ashtanga yoga, gymmet och på pilates. I morgon ska jag gymma, köra ett pass ashtanga, på onsdag Power yoga och gym och på torsdag avsluta med ett rejält pass med bodypump. Jag har kanske fått utmana mina förutfattade meningar om gym, men jag måste ändå medge att en och annan gymråtta smyger det allt omkring där inne, med kaktusar i armhålorna och allt. De är väluppfostrade, javisst. Håller upp därren och sånt, och det uppskattar jag såklart. Anledningen till att de gör det är väl då med stor sannolikhet att de bara vill hjälpa den feta stakaren med att komma in på gymmet så att jag kan träna bort det  där fläsket så de slipper anstränga sina stackars gymråtteögon med att flacka mellan valkarna  för att kunna räkna ut vad som är pattar och vad som bara är fläsk, men ändå. Och jag tror att jag nästan har botat min gymfobi, men jag kan ändå inte låta bli att förstå Jonas Gardells rädsla för gröna golv och fluortanten. Hela vägen hemifrån och fram till feelgood första vändan så gick jag och ojade mig och skolgymnastik och fan och hans moster. Jag HATAR skolgymnastik, och jag bävade så inför tanken att det där skulle stå nån hemsk tant eller nazistisk gubbe och  vissla i sin pipa:
Gympanazist: "Jobba på nu, mer kan du! Det där är inte så farligt, kom igen!"
Frida: "Snälla farbror gympanazist, jag kräks snart!"
Gympanazist: "Jag har varit idrottslärare i 20 år och jag har aaaaaaldrig sett en elev kräkas av köra idoten (eller bryta naglarna av att spela basket eller få inflammation i hälsenorna utav att helt otränade springa fem kilometer två dagar i rad)! Jobba på nu!"
Frida: "Uuuuäääääk!"
Gympanazist: "Men kära du, om du mådde så dåligt kunde du väl ha sagt nått!"
Men första passets instruktör var hur söt som hellst. Vi var ju inte snälla mot oss själva som började med crossfit (Thomas har inte kunnat gå på två dagar och det är JÄÄÄÄTTEKUL att picka honom på benen), men jag är ändå glad att vi gjorde det. För det var jobbigt så in i helvete, och jag höll på att svimma efter 15 min, men det fick mig att inse att de som jobbar som instruktörer faktiskt gillar sitt jobb och gillar människor, till skillnad från idrottslärare. Jag blev väldigt bra bemött och jag tackar och bockar för det. Och trots att jag inte tränat yoga  på väldigt länge fick jag dagen efter se att jag faktiskt har kvar gamla takter och jag lyckades nästan lägga pannan mot benet och stoppa näsan i analen och jag var ypperlit nöjd när jag kvittrande studsade hem efteråt. Dock är det sjukt kärlekslöst att gymma, men jag kan förså idén med att gå på bandet eller cykla om det regnar spik ute. Annars kändes det fullständigt intelligensbefriat. Pilates är bara poänglöst i mitt tycke, men faaaan vad jag är nöjd att jag jobbat så hårt ändå!! Den här veckan är min rikstga duktig vecka!

Veckan kommer jag sen avsluta med att slänga allt i soptunnan genom att gå ut och supa skallen av mig på min systers 30-årsfest. :D
Jodå, gamla hundar kan lära sig att sitta... Men de kommer likförbannat att snart ligga raklång över din säng och slicka på din kudde återigen.