lillfridan

Ibland är det lite tufft att vara som jag... Att vara en mjukis med arrogansdrömmar. Jag vill kunna vara stark och hård, men jag vet ju att det innerst inne ofta bara leder till att jag får ont i hjärtat. Ibland undrar jag hur det känns att bara vara säker på sin sak och tuffa på utan att bry sig om vilka man kör på eller lämnar efter sig och jag tror att jag ibland lurar folk till att tro att det är så jag är. Senaste två åren har jag mer och mer kommit på att jag faktiskt gillar att vara en mjukis. Jag tycker om mig själv när jag bryr mig om andra och jag tror att det stora anedningen är att jag har slutat låta andra utnyttja det. Jag ÄR en mjukis, men det ger ingen annan rätten att vända och vrida på mig för att passa in i deras värld - jag bor i min egen värld! Och jag än centrum i den!
Jag kan inte kasta blommor som fortfarande lever, även om det bara är ETT grönt blad kvar. Ser jag ett överkört djur så intalar jag mig själv att det var en papperspåse eller trasselsudd som någon kastat ut från en bil. Sorgliga slut på filmer skriver jag om i huvet.
Och ja, jag gråter åt tecknat, men bara i smyg. Och min man är kär i mig trots att jag ofta sitter och snyftar i soffan.. Eller kanske därför?

Men något som gjort trasigt är Kiwi på youtube... Mitt stackars hjärta kan inte ta så mycket ajaj, men jag fullkomligt ÄLSKAR den filmsnutten så jag kan inte låta bli att kolla på den då och då, trots att jag går sönder. Så tänk själv hur stor min lycka var när jag insåg att det finns andra där ute som precis som jag inte kunde stå ut med pippins öde och gjorde ett eget slut!  Oh så jag grät här i min ensamhet när jag fann den!
Nu kan jag sova gott i natt! :)
Tack!!


http://www.youtube.com/watch?v=sdUUx5FdySs
http://www.youtube.com/watch?v=T2SnDB_orzQ&NR=1