lillfridan

Nu, nu, nu äntligen. Kanske jag klarar av att ge upp hoppet. Eller inse att loppet är kört. Eller sluta beskylla mig själv.  Nu, nu äntligen.
Kanske.
Kan jag sluta vara en elefant bland ballerinor?
Vem fan vet?
Kan jag sluta tänka, tänka, tänka? Kan jag sluta önska, sakna, fantisera?
Jag får aldrig en sådan vän igen. Jag får aldrig älska någon så igen. Jag kommer aldrig gå sönder så igen.
Som en ungdomsförälskelse. Som när  den första kärleken tar slut. Varför tar jag så lång tid på mig att gå vidare? Varför måste det gå så många år av grubbel först?
Hon var den första jag litade på helt och fullt och utan tjafs och masker. Det är väl därför det krossade mig så när hon inte längre var intresserad av mig. Hela jag, utan tjafs och masker... var väl inte så intressant. Så nu, fyra år efter att det var riktigt bra sist, känns det som att jag kan vända ryggen till.
Jag är ju för fan patetisk.


Love grows in me like a tumor,
parasites bent on devouring its host.
I'm developing my sense of humor,
till I can laugh at my heart between your teeth,
till I can laugh at my face beneath your feet.

what the fuck was I thinking?

Skillet on the stove is such a temptation,
maybe I'll be the lucky one that doesnt get burned.
What the fuck was I thinking?

Love plows through me like a dozer,
I've got more give than a bale of hay,
and there's always a big mess left over.
What did you do?
What did you say?

Skillet on the stove is such a temptation,
maybe I'll be the special one that doesnt get burned.
What the fuck was I thinking?

Love tears me up like a demon.
Opens the wounds and fills them with lead,
and I'm having some trouble just breathing.
If we werent such good friends I think that I'd hate you.
If we weren't such good friends I'd wish you were dead

Oh it's so embarrasing
I'm this awkward and uncomprable thing,
and I'm running out of places to hide

What the fuck was I thinking?