P4 Retro med Kajsa Grytt
På vägen hem från middagen hos min farbror så fastnar vi på radiokanlaen P4 med Kajsa Grytt,som berättar om sin musikaliska historia. Allt från sin mosters inspiringande i Keith Richards och Mick Jagger, till sin egen kärlek genom historien, från Cher till Bruce Springsteen, som på ett tidigt Café opera dör i hennes ögon när han på hennes kommentar "You´re music made me a musician" svarade "So what?". Deeep purple, Nazareth och Bob Dylan avverkas i hennes historia och hon berättar om tågluffa genom Europa och hippieklder från Paris. Det slår mig hur lätt, enkelt och kort man kan berätta om så svåra perioder i sitt liv: "jag hittade tabletter i badrumsskåpet. Jag hade kunnat ta en avfartsväg där, så enkelt, ingen hade ens märkt det. Istället gick jag till ungdomsgården, till ännu en kväll vid ett rökigt biljardbord. Till slut tog min övergivna pappa tag i sig själv och träffade en ny kvinna. Hennes dotter kom att rädda mitt liv." Så enkelt har hon tagit sig igenom en period av sitt liv som säkerligen var en av de jobbigaste hon tvingats genomlida. Två korta meningar som skär igenom natten, klänger sig fast i de isiga trätopparna och rinner som sirap genom luften. Om det beror på mig eller hennes kvinnligt mörka radioröst som tar sig seg som kola eller julknäck genom luften, är inget som jag där och då kan avgöra. Det enda jag kan avgöra är att hon är en kvinna som har sett och gjort mycket, och som kan se tillaka på sitt liv och berätta för andra om sina ävetyr, till och med en hel radiopublik. Men ingen musik har någonsin fått mig att bli musiker, trots att många omedvetet har försökt. Ingen har gjort mig tillräckligt intresserad. Så visst, Springsteen dog där den kvällen på café opera, men han hade ändå gett henne något. Han svek henne, den unge Kajsa Grytt, men han hann väcka något till liv innan han avled. Så far min tankar iväg till kvällens middag med pappas syskon med familj, och framför allt till min farbror. I kroppen ca 53, men i sinnet ung och oförstörd. En själ som fått så mycket dåliga erfarenheter att den fastnat i utvecklingen och tror sig vara i min ålder. Det är i princip mig och mina kusiner som han anser sig ha något gemensamt med, trots att han är ca 30 år äldre än oss, och han hade med sig en tjej som inte såg ut att vara äldre än 25, som helt klart hade sina egn "issues". Jag kan slå vad om att han har fler berättelser än Kajsa Grytt att berätta om, fler än de historer pappa dragit om en full, 20-årig, Magnus Uggla och en något äldre Jerry Williams i parken i Fagersta. Men vad är dessa historier värda när man knappt minns sin egen ungdom? Så jag kramar min äkta mans hand och tackar universum för att jag slipper. Jag slipper vända mig till helt okända kändisar för att finna det jag tror är jag och jag slipper röka konstiga cigaretter eller åka till underliga världsdelar för att ha något att säga om mig själv. Kajsa Grytt har onekligen gjort saker som jag aldrig kommer för göra. Det har min farbror också. Men jag har gjort något de inte gjort, och jag gjorde det vid 21. Jag älskar.
Och inte på det sätt som man säger att man gör när man är 15 och bara vill ligga, och inte heller som många gör när de är 25 och vill föröka sig. Jag ÄLSKAR. Som jag älskar den människa som suttit med mig hela dagen och stått ut med de som påstår sig vara min familj, men som jag själv knappt känner. Säkerligen bra människor, men inte mina människor. Inte mina människor alls. Jag har en människa redan. MIN människa.