När hjärtat fryser till is...

Det har varit en omtumlande dag. Den började med att mitt liv vändes upp och ned. Sen blev det inte så mycket bättre. Dock avslutades den med godis, kakor, champagne och sex and the city - the movie (så i morgon blir det gymmet  med råge).
Det är underligt  hur två timmar av livspanik han ställa en hel dag på ände. Hur mycket det tar på krafterna att för ens en sekund överväga möjligheten att man lever i en lögn tillsammans med en drömbild av något som inte finns. Att man blivit skriven på näsan men vägrat förstå. När hjärtat för en enda sekund fryser till is, vart tar allt som bor där inne vägen?
Nu har Thomas krypit ner i sägen, så jag värmer hjärtat genom att halsa ur det sista från champagneflaskan och proppa i mig den sista hallonkakan. Men när taggtråd av oro och misstänksamhet väl satts sig där, kan man bli av med dem helt? Kan de växa bort av sig själva eller med hjälp av kakor? Eller kommer de för alltid skava och göra ont, kanske lägga sig till ro i perioder bara för att plötsligt inflammeras utan förvarning?



Mina ögon var stora och fulla av gråt

Ingen som orkade ens säga mig "förlåt"

Jag vädjade så ut till mörkret omkring:

"Men se då min smärta, gör någonting!

Gå vid min sida och bli mitt stöd

då kanske isen kan åter bli glöd...."

Men min hand var ensam och förtröstan var slut

Vart fan tar jag kraften till att härda ut?


Ensam mot världen, liten och svag

Sol blir till måne, natt blir till dag

Vet inte ännu vem jag egentligen är

Förstår inte heller hur jag hamnade här

Vem har jag varit, vem kommer jag bli?

Kommer jag tvingas att bli som ni?

Små vacklande steg på darriga ben

(Kämpar emot att få hjärta av sten)


Har åkt karusellen en slutgiltig gång

Har lämnat cirkeln med ett enda språng

Kan inte godta andras regler mer

och tänker inte sjunka ännu längre ner

Jag inte bara duger, jag är bättre än ni är

för jag vet vad både kärlek och respekt innebär

Nu väljer jag en annan väg än den jag kunde gått

och ödet blir ett annat än det jag kunde fått.


Och plötsligt med en blinkning blir allt som förbytt

Allt är som vanligt men allting är nytt

Ensam i världen, men så stark ändå

Mitt hjärta är öppet för just dig att få

Ömtålig och blottad står jag mot alla,

men inget kan få mig att vackla och falla

Era härdningsattacker bryr jag mig inte om,

Men tänk om allting vore tvärtom...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback