Handlöst ligg?
Min man har skit i kardantunneln( http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=6334 ). Han går omkring som en liten munk med knutna händer framför bröstet och jämrar sig, tappar grejer i backen och käkar tabletter som om det vore smågodis. Detta får ju självklart många konsekvenser, bland annat så är han hemma en hel del från jobbet, han skriker rakt ut som en liten flicka när han tar i nått som vibrerar och han skäller på hårda saker som gör ont att ta i. I går trodde jag att han skulle hoppa på datorn och slå den för att den, enligt honom, skickade en stöt genom handen och upp i axeln. Han slängde ifrån sig datorn med ett tjut, satte sig upp i soffan och blängde på den som om den gjort illa honom med flit. Jag fick då lugnt intala honom om att datorn inte är en ond utomjordisk maskin som kommit hit enkom för att skicka stötar genom hans händer, den skickar faktiskt inga stötar alls, och att det onda sitter i hans egen kropp. Efter ett tag accepterade han det och förlät lille Edward III.
Tydligen så lindras det onda om han har vantar på sig, och jag väntar bara på den dag så jag finner honom med stora bulliga handskar och ihålig blick, dregglandes i soffan hög på tramadol. Det är då det är kul att picka honom i sidan och vänta på reaktionen. Då sen han ut som den där skumma, missbildade skurken i dödskallegänget när han vill ha choklad, fast i ultrarapid. Inte helt hakkilt mao.
I mina ögon är det dock mest intressant att se när han blir lite gos-sugen. Eftersom händerna inte funkar så kan det resultera i underliga lösningar. I morse försökte han bland annat klämma mig på tutten med handlederna. Det är inte riktigt samma sak, måste jag säga. Så nu funderar jag på att testa hur man gör när man ligger utan att använda händerna. För att det ska vara rättvist så får ju ingen av oss i så fall använda händerna alls, inte ens till att ta stöd med. Det skulle nog sluta med att det ligger två handikappade knubbsälar bredvid varandra som krälar runt och utstöter underliga ljud. Inte helt hett. Speckiellt med tanke på att vi båda har ett klädsamt lager med må-bra-späck runt midjan och inte sett solen nyligen. Blekfeta, efterblivna knubbsälar i en dubbelsäng.... Nej, det får helt enkelt bli operation för honom, och det snabt. Han ska ju göra en undersökning på måndag, så förhoppningsvis är han back on track om.... ett halvår?? *suck*
Vad gör man inte för kärleken?
Tydligen så lindras det onda om han har vantar på sig, och jag väntar bara på den dag så jag finner honom med stora bulliga handskar och ihålig blick, dregglandes i soffan hög på tramadol. Det är då det är kul att picka honom i sidan och vänta på reaktionen. Då sen han ut som den där skumma, missbildade skurken i dödskallegänget när han vill ha choklad, fast i ultrarapid. Inte helt hakkilt mao.
I mina ögon är det dock mest intressant att se när han blir lite gos-sugen. Eftersom händerna inte funkar så kan det resultera i underliga lösningar. I morse försökte han bland annat klämma mig på tutten med handlederna. Det är inte riktigt samma sak, måste jag säga. Så nu funderar jag på att testa hur man gör när man ligger utan att använda händerna. För att det ska vara rättvist så får ju ingen av oss i så fall använda händerna alls, inte ens till att ta stöd med. Det skulle nog sluta med att det ligger två handikappade knubbsälar bredvid varandra som krälar runt och utstöter underliga ljud. Inte helt hett. Speckiellt med tanke på att vi båda har ett klädsamt lager med må-bra-späck runt midjan och inte sett solen nyligen. Blekfeta, efterblivna knubbsälar i en dubbelsäng.... Nej, det får helt enkelt bli operation för honom, och det snabt. Han ska ju göra en undersökning på måndag, så förhoppningsvis är han back on track om.... ett halvår?? *suck*
Vad gör man inte för kärleken?
Kommentarer
Trackback