lillfridan

En vanlig dag hemma hos hundmannen och kattkvinnan:

Därren öppnas och hundmannen kommer inspringande genom dörren med ett stort leende i ansiktet.
-Vet du, vet du vet du???
Kattkvinnan sträcker på sig i soffan och gäspar stort och demonstrativt.
-Neeeeeeiiij... Vad är det?
- Jag har tagit med mig två dammsugare från jobbet!
Hundmannen viftar på hela kroppen och svansar runt kattkvinnan som sträcker på sig i soffan. Kattkvinnan stryker sig långsamt över håret och tittat upp på hundmannen under lugg.
- Jahaaa?
Hundmannen stannar upp. Ögonbrynen sjunker och axlarna börjar sloka.
-Jaaaa... Det är ju gott. Jag tyckte vi behövde det. Han sätter sig tungt ner och tittar med stoooora ögon på kattkvinnan.
Kattkvinnan sätter sig upp och gäspar ännu en gång, stort.
-Ja... det var väl gulligt...? säger hon och stryker hundmannen över håret.
Hundmannen flyger upp i ett glädjerus, svansar ut i köker och sätter på kaffet, röjer undan på diskbänken och hinner plocka ur halva diskmasinen innan kattkvinnan långsamt kommer in i köket efter honom. kattkvinnan drar ut en stol, klättrar upp och sätter sig så bekvämt det bara går. Hon får nästan den hårda stolen att se ut som en divan av dun och sammet där hon sitter och myser, och håller utkik över sina ägor medan hundmannen fortsätter att plocka. Hundmannen står i ett virvarr av plastburkar, tallrikar och stekpannor och gnolar för sig själv med tungan hängade ut genom mungipan.
-Är det lagom med mjölk älskling? säger han och visar upp koppen.
-Mjaaa, en liten skvätt till. svarar kattkvinnan och synar sina naglar.
Hundmannen häller glatt i lite mer mjölk innan han häller upp kaffet i hennes kopp och bär ut den till köket. Kattkvinnan tar med sig sina duntofflor och smyger efter.
Inne i vardagsrummet har hundmannen satt sig på hörnet av soffan och sneglar på en film på bordet.
Kattkvinnan kryper ner och drar en filt över sig.
-Den där skitfilmen får du se när jag inte är hemma, fräser hon och hundmannen sjunker ihop. Hundmannen morrar dovt. Kattkvinnan skickar iväg en irriterad blick och hundmannen tystnar. De sitter tysta en stund innan hundmannen långsamt börjar vifta på svansen.
-Jag kan titta på den på fredag! gläfser han och flinar. Kattkvinnan drar handen över pälsen ännu en gång och rättar till ett hårtstrå som låg fel.
Hundmannen har sedan länge glömt att han varit sur och han följer tv-programmet med stora ögon.
Kattkvinnan blänger på honom.
Kattkvinnan sträcker ut ett ben och lägger den i hundmannens knä. Hundmannen sträcker återigen på ryggen och ler stort. Han börjar glatt massera kattkvinnas fot. Kattkvinnan tar sin dammsugare och sin kopp kaffe och myser ner sig i soffan. Hundmannen slukar sin dammsugare i två tuggor och innan kattkvinnans kaffe ens hunnit svalna tillräckligt för att hennes känsliga tunga skall klara av det, har hundmannen svalt allt i sin kopp. Kattkvinnan äter sin dammsugare långsamt, njuter av varje tugga. Kaffet dricks i lika små klunkar, och det har hunnit kallna helt innan hon hunnit dricka ens hälften.
-Fanns det mer kaffe? undrar kattkvinnan.
-Ja, lite. Ska jag hämta? gläfsar hundmannen och efter en nick från kattkvinnan flyger han upp och ut i köket. Kattkvinnan tar emot sin kopp och lutar sig tillbaka.
Hundmannen sitter och studsar i soffan av koffeinet. Kattkvinnan filar naglarna.

När det mörknar utanför lägger sig hundmannen och kattkvinnan i sängen för att sova.
Efter en stund sträcker kattkvinnan ut sig mot hundmannen och spinner långsamt. Hundmannen gäspar stort, lägger handen över näsan och somnar. Kattkvinnan ligger kvar och kikar på ena ögat och lyssnar efter ljud. Hundmannen ligger och sparkar i sömnen och gnyr en aning. Sen börjar han snarka. Kattkvinnan halvsover, men kan forfatande höra hur grannarna rör sig på våningen över. Hon rullar ihop sig till en boll och gömmer ansiktet under täcket. Armen lägger hon över örat och till sist kan hon somna, medan hundmannen glatt stäcker ut sig över gott och väl halva sängen. Han gnyr lite i sömnen, fnyser och pustar genom sen varma nosen.

När väckarklockan ringen studsar han upp och försvinner iväg till ännu en dag på jobbet.
Kattkvinnan ligger kvar och drar sig tills solen går upp.
Sen upprepar sig historien.

Ibland stannar kattkvinnan upp och tittar ut genom fönstret på fiskmåsarna som sitter utanför. Fiskmåsarna är bekymmersfria och sitter i en stor gemenskap av individer som fungerar på ungefär samma sätt. Många tror att måsar är dumma, men så är det inte. Måsar tycker bara att det är onödigt att fundera på saker som man ändå aldrig kan veta. Måsarna tycker inte att det är nödvändigt att lösa världens gåtor. Istället sitter de och skvallrar om andra måsar och pratar om sina liv. De dricker sitt kaffe i solen och vet allt om alla.

Kattkvinnan lägger tassen på rutan och ropar till måsarna utanför. Inte för att äta upp dem - nej. Hon vill förstå dem. Hon vill sitta med dem och dricka kaffe och skallra och strunta i de stora frågorna. Men kattkvinnor kan inte sitta bland måsar. Så fungerar inte livet.

Kattkvinnan lägger sig istället på soffan och putsar pälsen.