lillfridan

Överallt är de, studsar mot mig med en obeskrivlig aggressivitet, slår omkull mig och river upp allt de kommer åt.
Runt nästa krök, gömd bland skuggorna väntar de och när jag är som min förberedd anfaller de, och jag kan inte försvara mig på något vis.
Förbannade sorgliga kärlekslåtar som så hjärtskärande beskriver smärtan att bli lämnad, övergiven, oälskad.
"Guess mine is not the first heart broken,
My eyes are not the first to cry.
I'm not the first to know there's just no getting over you."
Och visst gör det ont, det kan jag inte förneka. Men vad är det egentligen de säger?
"det finns ingen annan som du, och utan dig är livet inte värt att leva"...?
Och den som gick vidare är ett svin, som lämnat lilla oskyldiga, försvarslösa mig här på trotoaren för att långsamt svälta ihjäl och tyna bort tills det enda som återstår av mig är mitt krossade hjärta som fortfarande ligger kvar och skriker efter dig.

De smyger efter mig, jag är helt säker på att de bevakar minsta lilla steg, så att de vet när de kan hoppa på mig och göra mest skada.
"I know I'm just a fool who's willing,
To sit around and wait for you.
But baby can't you see there's nothing else for me to do
I'm hopelessly devoted to you"

Kärlek är ett givande och tagande, det handlar om mer än en peron, annars är det inte kärlek.
Och hur ont det än gör att inse så tar den oftast slut. Och vad ska man göra? Stanna kvar för att spara på den andre känskor, eller vänta tills den andre också tappar sin kärlek?
Nej, man måste förstå att det bästa man kan göra är att gå vidare, bita ihop och gör det som är bäst för alla; börja om på nytt.

Och inte fan är det enkelt att gå, lämna den som hela ens liv har kretsat kring under så lång tid.
Smärta är inte endast för den som blivit lämnad, det gör så förbannat ont att lämna någon som man trots allt bryr sig så mycket om. Och det är inte ens tillåtet att gråta över att man förlorar den kärleken, allas fingrar pekar på en själv som den som är "skyldig".
Men vad är man skyldig till? Att kärleken tog slut?
"Here I am, once again
I’m torn into pieces, can't deny it, can't pretend
Just thought you were the one
Broken up, deep inside
But you won't get to see the tears I cry
Behind these hazel eyes "
Guess what, det är precis så det känns även för den som väljer att gå.
Jag trodde också att han var Den som jag skulle vara med, jag är trasig jag med.
Men mina tårar kan inte rinna, för det är inte tillåtet.
Jag har förlorat min kärlek, mitt hem, hela hans familj, massor med vänner... Och jag kan inte ens vara ledsen över det.
"Now I can't breathe, no I can't sleep
I’m barely hanging on "

Och ingen vet.

så låt mig göra en liten omskrivning på en av de stora kärlekslåtarna,
så kan jag sjunga den för mig själv när jag vill gråta över Dig, för att det kärlek som skulle vara förevigt dog ut.

Why do I have to walk away from you
Why is there nothing else for me to do
we have shared the laughter and the pain
And even shared the tears
You're the only one who really new me at all

So take a look at me now
There's just an empty space
There's nothing left here to remind me
just the memory of your face
Take a look at me now
there's just an empty space 
that I´ll come back to you is against the odds
and that's what we gotta face

Så smyg på, ni lömska små kärlekssånger.
Jag ska bygga upp ett skal runt mitt hjärta så att ni inte kan komma åt mig.
Jag ska bli kall och likgiltig, så kanske jag passar bärtte in i rollen som den som dumpat.
Aldrig.