lillfridan

igår kväll dök det upp en ungrare på cykel som skulle sova hos oss. Haan surfade vår soffa som det heter, men som alla som någonsin varit hos oss vet, så får våra gäster inte sova på soffan utan i vårat pyttelilla, mysiga gästrum i skärgårdsstil. Ungraren visade sig vara en försynt idealist som frågade artigt om han fick låna duschen, om han fick ta tvål, om det var ok om han drack vatten, om han kunde hjälpa till... Senare visade det sig att han legat uppe och grubblat till klockan två eftersom jag argumenterat för att svenska staten enbart botar symptomen och inte problemet genom att exempelvis ha monopol på alkoholförsäljning. På morgonen diskade han sin tallrik och sina bestick tills jag talade om för honom att vi faktiskt har en diskmaskin, en uppfinning som verkade helt ny för honom. Han åt snällt sin frukost och sen gav han sig av, lika tyst och stillsamt som han dök upp.
Efter att han försvunnit ut ur mitt liv har jag ägnat mig åt att skriva på min uppsats som jag lovade min lärare skulle vara färdig den här veckan. Vi får väl se hur det blir med den saken, men jag hoppas i vilket  fall som hellst. Jag har svurit åt idiotiska uppmaningar och "tips" som jag fått från opponenter och examinator, men jag lär väl få ihop det till sist.
I natt bor Majjan i det marina rummet och jag har bäddat med änglasängkläder till hennes ära. Kanske lite ironi i baktanken, men det behöver vi ju inte nämna högt.
Jag ska eventuellt vara barnvakt åt en 10 månader gammal bebis på fredag... Oy vei.