Jag skulle....
jag skulle egentligen plugga, städa och träna idag, men det bidde inte så. Min syster och jag åkte istället iväg till IKEA och handlande och den kollade vi på RENT (broadwayversionen) och drack the.
Jag är så ineffektiv.
Rödvin?
Jag vill bo....
...i Ystad
annars får jag kramp.
annars får jag kramp.
Besviken!
"På grund av lite byrokrati
har er tid gått oss förbi
det var väl nått papper som kom lite fel,
eller datasystemet som var satt ur spel.
Din ansökan var för oss inte ekonomiskt försvarsbar
men du måste ju vara anpassningsbar!
Vi hoppas ni inte blir för besvikna,
nedskärningar kanske det kan likna,
men vi lovar att sevicen inte ska lida
även om det för vissa kan svida
när personalen blir något färre
och kostnaderna en smula värre,
men ljuset i tunneln är ju bara försenat,
det är inte alls strykt ur schemat!
Köerna är längre och då blev det bara så
att ni var de som fick ur kön gå,
vi hoppas du inte är alltför missnöjd
för att livsglädjen blev en smula fördröjd.
Man du kan väl skjuta en stund på livet?
Vi har nämligen noga föreskrivet
hur många liv vi kan återgälda,
det är inget skäl att vbli modfällda!"
har er tid gått oss förbi
det var väl nått papper som kom lite fel,
eller datasystemet som var satt ur spel.
Din ansökan var för oss inte ekonomiskt försvarsbar
men du måste ju vara anpassningsbar!
Vi hoppas ni inte blir för besvikna,
nedskärningar kanske det kan likna,
men vi lovar att sevicen inte ska lida
även om det för vissa kan svida
när personalen blir något färre
och kostnaderna en smula värre,
men ljuset i tunneln är ju bara försenat,
det är inte alls strykt ur schemat!
Köerna är längre och då blev det bara så
att ni var de som fick ur kön gå,
vi hoppas du inte är alltför missnöjd
för att livsglädjen blev en smula fördröjd.
Man du kan väl skjuta en stund på livet?
Vi har nämligen noga föreskrivet
hur många liv vi kan återgälda,
det är inget skäl att vbli modfällda!"
Pruttbajskarl.
Idag höll jag på att få fullständigt fnatt på Thomas när han hade glömt att gå ut med Zippen åt mig och sådär nonchalant räckte nyckeln till mig när jag bara var hemma för att vända:
- Öh, du kan ju ta den här för jag har inte gått ut med honom, glömde.
Alla kan glömma, det är inte det som är problemet. Det jag störde mig mest på är att han inte var ångerfull, inte ledsen, inte bad om ursäkt, inte såg lite uppgiven ut utan bara "Vaddå? Här har du nyckeln". Jag hade inte tid att gå dit, det var därför jag bad honom gå. Jag skulle bara hem och vända och hade inte alls tid att gå ut med hunden. Och då kom jag så klart att tänka på att han lovat (han till och med bad om) att läsa min uppsats men inte gjort det fastän jag ber honom gång på gång. Jag kan inte lägga ut den innan han läst den, för han skulle rätta det jag skrivit. Och där igen - så sjukt nonchalant, "Jag har ju inte hunnit! Nästa gång kanske jag bara ska säga nej???" Ööööh, ja? Om du inte har tid så ska du inte lova något, det är väl inte så jäkla svårt att förstå? Jag är jättetacksam att han finns för mig och hjälper mig, men till saken hör att om han inte kan så hittar jag ju en annan lösning, jag är inte handikappad. Men när han SÄGER att han ska hjälpa mig så utgår jag ju ifrån att han faktiskt gör det och planerar mitt liv därefter! Och som sagt så är det så sjukt störande att han inte ens kan visa att han är ledsen när han glömmer eller inte hinner utan agerar som om jag borde fatta det. Hurdå??
Älskade bajskorv.
- Öh, du kan ju ta den här för jag har inte gått ut med honom, glömde.
Alla kan glömma, det är inte det som är problemet. Det jag störde mig mest på är att han inte var ångerfull, inte ledsen, inte bad om ursäkt, inte såg lite uppgiven ut utan bara "Vaddå? Här har du nyckeln". Jag hade inte tid att gå dit, det var därför jag bad honom gå. Jag skulle bara hem och vända och hade inte alls tid att gå ut med hunden. Och då kom jag så klart att tänka på att han lovat (han till och med bad om) att läsa min uppsats men inte gjort det fastän jag ber honom gång på gång. Jag kan inte lägga ut den innan han läst den, för han skulle rätta det jag skrivit. Och där igen - så sjukt nonchalant, "Jag har ju inte hunnit! Nästa gång kanske jag bara ska säga nej???" Ööööh, ja? Om du inte har tid så ska du inte lova något, det är väl inte så jäkla svårt att förstå? Jag är jättetacksam att han finns för mig och hjälper mig, men till saken hör att om han inte kan så hittar jag ju en annan lösning, jag är inte handikappad. Men när han SÄGER att han ska hjälpa mig så utgår jag ju ifrån att han faktiskt gör det och planerar mitt liv därefter! Och som sagt så är det så sjukt störande att han inte ens kan visa att han är ledsen när han glömmer eller inte hinner utan agerar som om jag borde fatta det. Hurdå??
Älskade bajskorv.
Så var det med det.
Nu är jag som sagt hemma igen. Jag blev uppringd igår kväll och tillfrågad om jag kunde jobba dag idag, så det är vad jag gjort idag: sprungit runt på Carlforsska bland en massa DAMP-ungar. Rätt intressant.
I lördgas hade vi lite folk över där i stugan, lite knytis, lite vin, ,lite garv. Blev en ganska lugn kväll trots allt.
Virre kom fram till att det var en bra idé att försöka dansa sig undan kameran och gömma sig bakom min enorma kroppshydda. Det största problemet (förutom att jag är hälften så stor som henne) var att hon dansade två meter förbi mig. 
Så kan det gå....
Katterna tyckte att det var ganska bra att få bli omgivna av feeders.
Sen ägnade vi söndagens morgon åt att städa och ha oss, men ändå glömdes katternas skålar i ett skåp. Nåväl.
Hem kom vi iaf.
Jag avslutar med att vidarebefodra en tanke från Fjant:
???
Hemma igen!!!
Åtgerkommer vid senare tillfälle.
Dödstrött.
PLÖ.
Dödstrött.
PLÖ.
Fin dag, fiiin dag!
Idag har vi mest softat här i vår lilla ihopsatta familj. Vi gick upp, softade, äåt frukopst i vår egen takt, kollade på film, tog det lungt. Sen gicg vi ner till stan och fikade med Kotte och Fjant.
Fjant trivdes som... katten på stranden (?)... Men Kotte ville gå hem, så det fick han.
Efter det for vi in till Yastad och kollade affärer innan vi gick till bryggeriet och käkade. Dock had de snofsat till sig och det var - för oss - något negativt. Vi handlade en jävla massa choklad innan vi tog oss hem igen.
Jag och Johanna slarvade oss ner på stranden.
Så vi delade på en flaska Asti medan vi skvallrade oss genom solnedgången.
Fjant trivdes som... katten på stranden (?)... Men Kotte ville gå hem, så det fick han.
Efter det for vi in till Yastad och kollade affärer innan vi gick till bryggeriet och käkade. Dock had de snofsat till sig och det var - för oss - något negativt. Vi handlade en jävla massa choklad innan vi tog oss hem igen.
Jag och Johanna slarvade oss ner på stranden.
Så vi delade på en flaska Asti medan vi skvallrade oss genom solnedgången.
Ninen!
Det verkar som att tappade kaniner förföljer mig :(
Jag vet hur det känns när musten går ur en som man blir som en uttappad ballong. Folk som tar för mycket energi, tar mer än vad de ger tillbaka. När man velat att någonting ska bli bra men så går inget som man tänkt. Eller när man bara vaknar på morgonen och känner att "idag är ingen bra dag. Jag är ful, dum och misslyckad och jag önskar att jag bara slapp finnas". Som en tappad kanin som ingen saknar på kall asfalt.
Så vi satte honom på en bättre plats och gav honom uppdraget att hålla utkik över folk.
Jag hoppas att han mår bättre där.
Jag vet hur det känns när musten går ur en som man blir som en uttappad ballong. Folk som tar för mycket energi, tar mer än vad de ger tillbaka. När man velat att någonting ska bli bra men så går inget som man tänkt. Eller när man bara vaknar på morgonen och känner att "idag är ingen bra dag. Jag är ful, dum och misslyckad och jag önskar att jag bara slapp finnas". Som en tappad kanin som ingen saknar på kall asfalt.
Så vi satte honom på en bättre plats och gav honom uppdraget att hålla utkik över folk.
Jag hoppas att han mår bättre där.
Besök!
Igår kväll väntade vi oss besök här i det enkla kället. Johanna och Martin vsr på väg från Västerås och det tar ju sin lilla tid, men till sitst kom de trots allt, utan större missöden. Jag och Thomas hade ägnat kvällen åt att kolla klart på terror på elm steet- serien och druckit lite vin/öl. Det började dock böi lite jobbigt att låta bli att hugga in på snasket som vi ordnat till kvällen, så vi blev glada när vi såg lyktona åka ner för kullen.
JAM JAM!!
JAM JAM!!
Eeeeeh?
Öööööööh? (igen)
Öööööööh?
Kanüdel!
I går morse ringde klockan 04.45 och då var det bara att pallra sig upp. Katterna fick mat och Snöret sin medicin. Sen gömde jag kattmat lite överallt i huset så att de skulle ha ngot att göra under de timmar vi skulle vara borta. Så satt vi oss i bilen och ålte mot Lund, Thomas helt säker på vart vi skulle. Först var vi inne och svängde i Lund... "Det här känns fel"... Sen kom vi ut och hittade en statoilmack där vi ställde oss glada i hågen. När klockan började ticka på så kändes det dock också lite dåligt, så Oma gick och frågade i butiken och mycket riktigt var vi fel. Så det var bara att i panik slänga sig in i bilen igen och dra iväg till nästa mack och hoppas på det bästa. Och vi hade tur. Bussen var fortfarande där en kvart eftar att den skulle ha åkt och vi kom med mot alla odds. Så var vi på väg, 07.15. 07.30 hörde vi den första ölburken pusa bakom ryggen på oss, sen var festen igång. 
Vägen drog fram genom skånelandskapet och vidare ner mot den stora bron.
Over vatten, genom länder, upp på båtar och vidare till Tyskland, tills vi till sist kom dit vi skulle: 
Och vi hade kul! Öl och vin och sprit och champagne och alkoläsk och godis... Det staplades på hög och konkades och handlades och till sist hade vi fått ihop allt vi skulle ha. 
Resan hem ägnades åt att lyssna på öldrickarna bakom oss som inte kunde inse att det inte är normalt att sitta påen buss en hel dag och dricka öl efter öl efter öl. Det var ett par i 50-års åldern som inte ens kunde prata med varandra efter 12 öl var och tillbakaresan var på den nivå som krävs efter ett sånt beteende. Hur som hellst så kom vi till till sist tillbaka till Lund och packade in allt i bilen och började åka hem mot Ystad. En vild diskussion uppstod om vad vi skulle äta och nivån är inte så hög efter en hel dag med för lite mat och för mcyekt spänning. Så när vi väl kom på vad magen begärde så var lyckan stor....
Godnatt!
Öl och mjöd!
Vi har gjort en liten dagsutflykt.
Jag ska berätta i morgon. Jag är tröööööött!!
Jag ska berätta i morgon. Jag är tröööööött!!
Dum dum dumma dig!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5832098.ab
Man får inte låsa in en massa djur och sen dra och skita i hur det går för dem! Tror du att det gör midre ont för en mus att svälta ihjäl än vad det gör för en människa? Tror du att det är mindre smärtsamt för en papegoja att vara utan vatten i flera veckor än vad det är för dig? Tror du att det luktar mindre att sitta bland liken av ens kompisar bara för att ens kompisar råkar vara kaniner och inte folk?
Jag kan sätta dig i en bur och låta dig sitta där, ditt lilla äckel. Äckel, äckel, äckel!
Man får inte låsa in en massa djur och sen dra och skita i hur det går för dem! Tror du att det gör midre ont för en mus att svälta ihjäl än vad det gör för en människa? Tror du att det är mindre smärtsamt för en papegoja att vara utan vatten i flera veckor än vad det är för dig? Tror du att det luktar mindre att sitta bland liken av ens kompisar bara för att ens kompisar råkar vara kaniner och inte folk?
Jag kan sätta dig i en bur och låta dig sitta där, ditt lilla äckel. Äckel, äckel, äckel!
Träna + äta
Träna fettförbränning, kondition och styrka och sen gå och äta på en kinabuffé? Absolut!! JAMJAM!
Jag har inte så mycket mer att säga. Vi har inte gjort mer idag. Förutom att Snöret kräktes i morse igen. Och jag har så dåligt samvete över att jag tvingar honom att äta massa medicin som har uppenbarligen mår dåligt över. Urk.
Jag har inte så mycket mer att säga. Vi har inte gjort mer idag. Förutom att Snöret kräktes i morse igen. Och jag har så dåligt samvete över att jag tvingar honom att äta massa medicin som har uppenbarligen mår dåligt över. Urk.
StrandKotten
Idag har vi suttit på stranden och druckit kaffe och ätit bullar. Kotte trivdes så bra förra gången så han fick följa med. Efter att ha smygit på en familj med tjocka tyskar, undersökt gräset och tittat på det underliga vattnet så lade han sig bakom min rygg och låg och njöt av den friska luften.
Och det här ägnade vi oss åt i fredags:
Mmmmmmmmmm!
Och det här ägnade vi oss åt i fredags:
Mmmmmmmmmm!
Mat och vin!
Vi har varit i Simrishamn och ätit middag - lax med romsås, potatis och sparris - och en del av oss har ätit en massa godis och en annan del av oss har druckit massa vin och baileys (räkna själva ut vem som gjort vad). Så nu blir det nog sängen för nann nann. Hajdirajjan - ramla kull.
Heheeeee....
Heheeeee....
Utetatter!
Nu har katterna fått vara ute på äventyr igen. Oman är så söt när han går omkring med en liten pipande Pingis i kopplet på tomten och ser uppgiven ut. Jag tror att det skulle vara kul för tatterna att vara ute mer, men jag vågar ta mig fan inte släppa ut dem ensamma utan koppel. Igår såg vi en svart katt som låg vid vägkanten påkörd. Oma fick gå ur bilen och titta om den hade halsband, men det hade inte den :(
Och med tanke på hur många idioter det finns så kan det ju dessutom bli så att nån är dum mot mina älsklingar, och då skulle jag förvandlas till Dexter. Nej, innetatter får de nog fortsätta vara. Stackrarna.
Och med tanke på hur många idioter det finns så kan det ju dessutom bli så att nån är dum mot mina älsklingar, och då skulle jag förvandlas till Dexter. Nej, innetatter får de nog fortsätta vara. Stackrarna.
Att inte orka bry sig...
Jag har kommit på hur jävla skönt det är när man inser att man faktiskt inte bryr sig. Det är ju när man fortfarande engarerar sig i en person som man går sönder, får ont, görs illa. Det är när man fortfarande vill laga något som man blir så sjukt besviken när det ständigt faller samman. När man blir frustrerad och ligger vaken om nätterna och grubblar. När man dessutom blir besviken för att det man engarer sig i inte märker hur man kämpar.
Men att inte bry sig - ah, vilken lättnad! Att inse att "Nej, jag älskar faktiskt inte dig" är en underbar frihetskänsla. Att inte känna sig tvingad att visa eller bevisa någonting, inte tvungen att förklara eller argumentera. Inte vill försvara eller förstå. När man inte ens bryr sig tillräckligt för att bli arg eller vilja skrika. Bara, ingenting...
Underbart.
Jag borde kommit på det tidigare.
Men att inte bry sig - ah, vilken lättnad! Att inse att "Nej, jag älskar faktiskt inte dig" är en underbar frihetskänsla. Att inte känna sig tvingad att visa eller bevisa någonting, inte tvungen att förklara eller argumentera. Inte vill försvara eller förstå. När man inte ens bryr sig tillräckligt för att bli arg eller vilja skrika. Bara, ingenting...
Underbart.
Jag borde kommit på det tidigare.
Kriminalkrönika 2008 sökes
Jag hittade kriminalkrönikorna 2000 - 2007 på blocket, säljare en släkting till en gammal klasskompis som dessutom ska till Västerås på konferens på måndag och då kan lämna böckerna till min syster. Smidigt, blilligt och bra. Nodisk kriminalkrönika 2009 vann jag på tradera. Vilket innebär att det nu bara är 2008 som saknas, och den kostar 600 spänn ny. Känns sådär. Vi får väl se hur det där löser sig.
Blä!
I natt kräktes Snöret igen. Och i morse upptäckte jag att han hade en fästing under halsbandet. Då höll jag på att kräkas. Fy fan vad de är ÄCKLIGA!!!!! Äcklig, äcklig äcklig!
Som tur var så var det en liten. Hade det varit en sån där äckel, äckle, äckel, äckel med stor kropp hade jag nog slängt fästing, katt och allt genom rutan. FYYYY!!!
Som tur var så var det en liten. Hade det varit en sån där äckel, äckle, äckel, äckel med stor kropp hade jag nog slängt fästing, katt och allt genom rutan. FYYYY!!!
Internetjävlapissochhelvete
För min kommande uppsats skull har jag länge siktat in mig på hela 200-talets utgåvor av nordisk krimiankrönika på tradera. Hela kvällen har varit helt obokad och inriktad på att vinna hela alltet - kosta vad det kosta vill. Jag har kopplat ner MSN och allt annat som är ivägen. Lagt upp sidorna för att jag lätt ska kunna hoppa emellan. Sitter och räknar ner och ska precis till att börja buda. Och....
Internet dör. Stendör. Så pass att det inte går att göra något med programmet ens i systemhanteraren. Så det jag till sist får göra är att stänga ner hela datorn och när allt sen är omstartat så har varende auktion gått ut. Flera böcker gick för under hundralappen, en del till och med under tjugolappen. Jag var så förbannad att tårarna sprutade ur ansiktet på mig i rent raseri och besvikelse.
Det verkar inte som att jag ska skriva den här uppsatsen helt enkelt.
Nu ska jag gå och trycka i mig mat, för vi har inget rödvin hemma.
Internet dör. Stendör. Så pass att det inte går att göra något med programmet ens i systemhanteraren. Så det jag till sist får göra är att stänga ner hela datorn och när allt sen är omstartat så har varende auktion gått ut. Flera böcker gick för under hundralappen, en del till och med under tjugolappen. Jag var så förbannad att tårarna sprutade ur ansiktet på mig i rent raseri och besvikelse.
Det verkar inte som att jag ska skriva den här uppsatsen helt enkelt.
Nu ska jag gå och trycka i mig mat, för vi har inget rödvin hemma.
Semesterkatten Snöret
Han vet hur man slappnar av han....
Strandkatter!
Vi anande aldrig att Kotten var en strandkatt. Men han knatade obrytt ner till sanden och lade sig och njöt, med ett vakande öga på det stora, kostiga vattnet som rörde sig en bit bort.
Snöret gömde sig i gräset och funderade på varför vi hade tvingat ner honom till ett så konstigt ställe som luktade underligt och lät ännu konstigare.
Fjant förstod ganska snart att hon hamnat i världens största kattlekland och lade sig och åmade sig i sanden. Och gräs fanns det massor av, och det kan man ju äta om man är liten katt!
Gnällspiken i familjen förstod sig inte alls på det där konstiga stället. Det var inte ett dugg kul och hon grät och grät tills hon fick gå hem igen.
Frida på egna äventyr... igen....
Thomas har legat under nålen. Vi inledde dagen med att åka till Friskis och träna och medan Thomas var och kandlade Jalla så bokade jag en klipptid. Då hade jag försökt reda ut håret i en halvtimme, men duscharna på gymmet hade högre vattenrtyck än niagrafallet och håret protesterade högljutt. Så när Oman plågades gick jag och blev bortskämd av en frisör som för en gångs skull inte ville klippa upp mitt hår till förbannelse: "Nej, du ska ju ha raka längder med ditt fina hår! Och du behöver inte klippa dig mer än kanske var tredje månad med den kvalitén. Bara du håller ordning på färgen så har du ju jättefint hår!" Så nu ska jag låta luggen växa och färga det mer frekvent (kanske).
Efter denna upplevelse gick jag för att kolla in chokladbitens invigning och blev bjuden på bubbelvin och praliner. Jam jam! så jag har det ganska bra även utan Thomas, fastän han inte tror det. Ber om ursäkt för att han är sjuk för att det är orättvist mot mig att han är "så tråkig". Mupp.... (Aj Löv him)
Bra dag, men lite dumt...
Idag var det Thomas som kräktes. För första gången på länge så levde han sig genom ett migränanfall på riktigt utan hjälp av underliga tabletter. Det gick sådär...
Jag fick ensam åka till till "storstaden" Ystad och fika med Virre och Jocke på snuggels där en kaffe och en kaka kostar 30 kr (slå det om ni kan Wejnes!) och sen fortsätta min fikaturné hos min mosters väninna Else-Marie (jaja, man tar väl de chanser man får, inte sant?). När jag sen satt i bilen för att handla på ICA så åker Fredarp upp bakom mig och vi vinkas i backspegeln. Det är inte en så stor stad, men jag gillar den!
Snöret har inte kräkts mer, men så har han fått sin första Klacid nu ikväll. Vi får se om han får behålla den när han inte får alla på en och samma gång. Sötgris!
Jag fick ensam åka till till "storstaden" Ystad och fika med Virre och Jocke på snuggels där en kaffe och en kaka kostar 30 kr (slå det om ni kan Wejnes!) och sen fortsätta min fikaturné hos min mosters väninna Else-Marie (jaja, man tar väl de chanser man får, inte sant?). När jag sen satt i bilen för att handla på ICA så åker Fredarp upp bakom mig och vi vinkas i backspegeln. Det är inte en så stor stad, men jag gillar den!
Snöret har inte kräkts mer, men så har han fått sin första Klacid nu ikväll. Vi får se om han får behålla den när han inte får alla på en och samma gång. Sötgris!
R.I.P Patrick Swayze
Det är ju faktiskt ingen hemlighet, eftersom jag redan avslöjat här på bloggen att Dirty Dancing är en barndomsfavorit, men det är trots allt ingenting som speciellt många vet om mig. Min image av skräckfilmsfantast suddas ju en del av detta faktum. Men under många många timmar jag jag följt Patrick Swayzes spelande ryggmuskler till Cry to me, en fashination jag ärvt av min mamma, och hur många gånger vi sett slutet tillsammans kan jag nog inte ens räkna. Jag får väl lov att erkänna att det kanske har spolats tillbaka så många gånger att bandet till sist inte gick att se på.... Så när jag kommer hem igen ska jag och min mamma sätta oss i soffan i skultuna, öppna en flaska rött och gråta till vår gamla favoritfilm.
http://www.youtube.com/watch?v=bxOK_g_kMxU
When your baby leaves you all alone
And nobody calls you on the phone
Ah, don't you feel like crying?
Don't you feel like crying?
Well here I am my honey
Oh, come on you cry to me.
When you're all alone in your lonely room
And there's nothing but the smell of her perfume
Ah don't you feel like crying
Don't you feel like crying?
Ah don't you feel like crying?
Come on, come on cry to me.
Well nothing could be sadder
Than a glass of wine, all alone
Loneliness, loneliness, it's such a waste of time
Oh-oh yeah
You don't ever have to walk alone, oh you see
Oh come on, take my hand and baby won't you walk with me?
Oh ya
When you're waiting for a voice to come
In the night and there is no one
Ah don't you feel like crying? (cry to me)
Don't you feel like crying? (cry to me)
En upp och ned dag.
När vi väntade på att veterinären skulle ringa så började vi fundera på hur vi skulle ordna det med gymmande under vår semester. Vi har ett CMS-travelpass från feelgood som skulle göra att vi kunde träna nästan varsomhellst i sverige. Vi kollade innan med de som stod i receptionen på feelgood och det påstods att det skulle gå att träna i Trelleborg. Men efter ett par telefonsamtal visade det sig att det närmaste gymmet som är medlemmar lighr i Malmö och det känns inte som någon större idé att åka dit. Det är så underbart när folk vet vad de talar om! Efter låute funderande och bökande ringde vi dock till friskis&svettis och kollade, och fick prata med en dam som gav sig 17 på att vi skulle komma på någon bra lösning. När vi kommer dit visar det sig att det är vår före detta hyresvärd som vi har pratat med och hon ger oss ett "prova på"-kort med tre gångers träning för 180 kr styck och kastar med ett par frikort på det. Så nu får vi två med andra ord träna fem gånger för 360 kr. Inte dumt att punga ut 36 kr per gång när det på ett annat gym i Ystad gade kostat 80. Tack tack.
När vi kom tillbaka hade veterinären fortfarande inte ringt, fast det nu var fyra timmar sen jag ringde. Jag ringde och hörde vart de blivit av och fick höra att jag skulle he migh till tåls så skulle de ringa inom en timme. Så vi gick en promenad längs vattnet och luktade på saltet och tången. Och kom hem igen och lagade mat. 1,5 h senare så hade de fortfarande inte ringt. Jag blev något irriterad. När jag väl ringde igen så var det någon som faktiskt engagerade sig och till sist, efter sju timmar, fick jag svar på min fråga: Hoppa över Klaciden så får han säkert behålla medcinen, så ringer du i morgon och då finns er veterinär på plats. Tack då, till sist. Så ringde jag sedan glatt upp min mosters väninna som bor i Ystad för att bjuda in mig påen kopp kaffe. Jag skulle gått dit och hälsat på när vi bodde här, men med allt jobb som dök upp fran anstalten så blev det aldrig av. Efter det samtalet k'ndes det som att jag gjort ett socialt övertramp. Hon lät som om hon tyckte "Ehhh... Klart att du får komma hit och fika. Men varför då?"
Nåja... Så är det ibland. Högt och lågt.
Meeeen!
Snöret kräks!!
I natt väckte han oss genom att lägga en stor kräka bredvid pappas kallingar. Och idag kräktes han upp all medicin i form av vitt skum. Kräk, kräk, kräk, kräk, kräk, kräk, kräk, kräk.... Jag trodde aldrig att han skulle sluta. Och veterinären har inte ringt upp på snart 1 h. Plö.
Mamma har ont i magen. Det har nog Snöret med.
I natt väckte han oss genom att lägga en stor kräka bredvid pappas kallingar. Och idag kräktes han upp all medicin i form av vitt skum. Kräk, kräk, kräk, kräk, kräk, kräk, kräk, kräk.... Jag trodde aldrig att han skulle sluta. Och veterinären har inte ringt upp på snart 1 h. Plö.
Mamma har ont i magen. Det har nog Snöret med.
Snöretälsklingen
Så åkte vi. 757,50 kr och 15 mil senare så hade Snöret sina TRE sorters antibiotika som han ska äta i två veckor. Det kändes inte sådär jättebra att lägga de pengarna på mediciner som jag inte ens vet kommer hjälpa. Kanske har jag precis lagt nästan 1000 kr på ingenting. Jag är ju inte heller gjord av pengar, speciellt inte nu när jag bestämt mig för att helt byta frågeställning till uppsatsen och kommer behöva handla hela 2000-talets upplagor av Nordisk Kriminalkrönika. Plö. Det var ingen skön känsla att då lagt pengar på nått som jag inte ens vet är till någon nytta.
Så kommer jag tillbaka till vårt tillfälliga hem...
Jag hade kunnat betala 7575 kr. Jag hade kunnat betala 75750 kr. Eller hur mycket som hellst. Jag hade kunnat ge varende krona jag har om det innebär minsta lilla chans att Snöret mår bra. Varenda liten krona.
Snöretorristen.
Idag ska vi åka till Jägersro för att hämta ut medicin till Snöret. Han låter oss inte vara ifred utan springer runt fötterna på oss hela tiden och tigger mat. Han tjatar och tjatar om hur hungrig han är, så man tror nästan att han håller på att svälta ihjäl. Men vi vet att han ljuger. Men varför? Det är dessutom dyra mediciner det handlar om, och inga garantier för att det fungerar. Det här kan bli spännande. Förutom det lilla äventyret så ska vi inte uträtta speciellt mycket idag och det känns ganska så bra. Kanske tar vi ner katterna till stranden och introducerar dem till världens största kattlåda. Kan bli kul :)
Bajsuppsats.
Jag måste skriva den förbannde D-uppsatsen för att kunna ta ut min examen. Jag har skrivit massor med uppsatser förut, mestadels om fetishism, så jag tänkte att jag skulle göra någonting annat för en gång skull. Men redan nu, innan jag ens börjat skriva, så känner jag att det här kommer gå åt helvete. Man blir för det första helt sågad om man försöker sig på någonting som man inte på förhand känner till saker om, här på högskolan. Man blir ju knappast peppad att göra nått nytt, att ta lite chanser. När man kommer dit och säger "det här skulle jag vilja underöka" så säger handledaren inte: "Vad kul det låter! Har du funderat närmare på hur vi kan avgränsa frågeställningen? Vad exakt är det du är intresserad av?" Näää, istället blir man avsågad vid fotknölarna och framställs som den största idiot som någonsin funnit på denna jord. Det är väl klart att jag inte har alla svaren, jag har ju inte börjat undersöka ännu! Och om man vill vara realistisk på så vis att man vill försöka hålla nere arbetet för att man har ett liv så får man höra att "om du inte tänker jobba så kan du gå hem på en gång". Jag kom hem från det där förbannde mötet i torsdags och grät som ett litet barn. Jag var så förstörd att jag nästan tänkte hoppa av och skita i att skriva uppsats. Nu, när några dagar har gått, så har jag kommit på fötter igen och börjat fundera över hur jag ska kunna ta mig igenom det här. Jag började läsa på och hittade några intressant böcker som kan vara till hjälp. Och precis när det kändes som att det kanske kan gå att få ihop så hittade jahg exakt samma uppsats som jag tänkte skriva. Den finns redan, ner på exakt samma material, metod och frågeställning. Precis "min" uppsats. Redan skriven.
Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Ska jag komma på en helt ny frågeställning? Ska jag skriva ännu en uppsats om fetishism bara för att det är enkelt? Ska jag skriva någotning hela annat? Ska jag ge upp? Ska jag skita i det här och inte ta ut nån examen? Det går ju inte! Bläääääääääääää!
Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Ska jag komma på en helt ny frågeställning? Ska jag skriva ännu en uppsats om fetishism bara för att det är enkelt? Ska jag skriva någotning hela annat? Ska jag ge upp? Ska jag skita i det här och inte ta ut nån examen? Det går ju inte! Bläääääääääääää!
Att vara mamma...
...innebär att ha dåligt samvete hela tiden. Jag har suttit i en bil i 8 h idag och jag vet att om jag lämnat katterna hemma så hade jag mått dåligt över det. Nu valde jag att ta med dem och på grund av det så fick jag dåligt samvete. Det peps och skreks och gräts, trots att jag köpt en jättefin hundbur som de kan åka i och gett dem åksjuketabletter. *suck* Lilla Pingis var stundtals helt hysterisk och Fjant låg och hyperventilerade. Men nu är vi ivilket fall som hellst på plats med alla katter så det känns ganska ok.
En gång i tiden....
Hade jag ett par 27:or som satt såhär.
men saker och ting....
...har en tendens att förändras....
men saker och ting....
...har en tendens att förändras....
Lycka....
Kan visst köpas för pengar!
Bantningstips från aftonbladet.
Gud vad jag älskar att sitta och läsa bantningstipsen som finns på viktklubb eller kropp&hälsa på aftonbladets hemsida. Det är så bra så kallade "expertråd" som de kommer med, sånt där som ingen som någonsin haft viktproblem tänkt på tidigare! Nej nej, tjockisar kan ju inte tänka, så det är ju bra att de talar om för alla oss knubbisar att det är bra att äta frukost, eller att man ska undvika kakor och bullar till fikat. Eller när de kommer med "nyttiga recept" där de har minskat kalorierna i gamla godingar som lasagne genom att ha en mer fettsnål köttfärs, mjölk och ost! DET hade nog ingen tänkt innan! Att man kan köpa en mager ost och hälla på lasagnen???? Och sen så finns det ibland EXTRA magra tips för den som går in ännu hårdare: Man kan använda bara minimjölk och en ännu magrare ost! Weee!
Och visste ni förrästen att man ska undvika panerad, stekt eller friterad mat, försöka hålla nere portionsstorlekarna och äta mycket sallad när man äter lunch ute? Eller att det är bra att röra på sig ibland, typ ta trappan istället för hissen eller leka med sina barn emellanåt? Eller att det är mindre fett i lätta produkter, men ibland mer socker? Att juice innehåller mycket kalorier? Han man någon gång haft viktproblem så har man redan hört detta till leda! "Ät frukost, undvik fett, undvik snabba kolhydrater, ät avocado, lax och nötter, rör på dig, styrketräna, hoppa av bussen en station före, ta trappen, promenrea, ta cykeln!" Ja, vi vet det. Men om man är som jag då? Som vet allt och gör allt men som ändå jämt och ständigt bär runt på 5 - 10 kg extra? Som vill kunna leva ett normalt liv och inte behöva tänka på vad som åker in i truten varje jäkla minut av dagen, för att det genast sätter sig på putmagen? Vad är våra tips?
Och mina absoluta aftonbladet-favoriter: "tips" som säger "gå ner i vikt utan att träna!" "Ät vad du vill, bli smal!", "Du behöver inte träna, fokusera på vardagsmotion", "vågen ljuger, du är smalare än vad du tror!" "Njut av kakor och mat - utan att gå upp i vikt!" eller "tänk dig smal". Ja, låt alla stackare som kämpar tro att det räcker med att leka lite i trädgåren med barnen emellanåt för att gå ner i vikt. Säg åt dem att bara för att vågen står på "tjockis" så betyder det ingenting, man kan vara smal ändå, UTAN ATT VETA OM DET! "Sluta färga håret, du kan vara brunett utan att det syns!" Jaha, vad bra?
Det suger kraftigt, men det som gäller är "ät mindre, träna mer - och gå ner i vikt". Man kan debattera i år och dar om hur man ska göra på bäst sätt, men det är inte vsårare än så. Ät mindre, träna mer.
Nu ska jag gå ut med hunden innan jag går till gymmet.
Tjipp.
Och visste ni förrästen att man ska undvika panerad, stekt eller friterad mat, försöka hålla nere portionsstorlekarna och äta mycket sallad när man äter lunch ute? Eller att det är bra att röra på sig ibland, typ ta trappan istället för hissen eller leka med sina barn emellanåt? Eller att det är mindre fett i lätta produkter, men ibland mer socker? Att juice innehåller mycket kalorier? Han man någon gång haft viktproblem så har man redan hört detta till leda! "Ät frukost, undvik fett, undvik snabba kolhydrater, ät avocado, lax och nötter, rör på dig, styrketräna, hoppa av bussen en station före, ta trappen, promenrea, ta cykeln!" Ja, vi vet det. Men om man är som jag då? Som vet allt och gör allt men som ändå jämt och ständigt bär runt på 5 - 10 kg extra? Som vill kunna leva ett normalt liv och inte behöva tänka på vad som åker in i truten varje jäkla minut av dagen, för att det genast sätter sig på putmagen? Vad är våra tips?
Och mina absoluta aftonbladet-favoriter: "tips" som säger "gå ner i vikt utan att träna!" "Ät vad du vill, bli smal!", "Du behöver inte träna, fokusera på vardagsmotion", "vågen ljuger, du är smalare än vad du tror!" "Njut av kakor och mat - utan att gå upp i vikt!" eller "tänk dig smal". Ja, låt alla stackare som kämpar tro att det räcker med att leka lite i trädgåren med barnen emellanåt för att gå ner i vikt. Säg åt dem att bara för att vågen står på "tjockis" så betyder det ingenting, man kan vara smal ändå, UTAN ATT VETA OM DET! "Sluta färga håret, du kan vara brunett utan att det syns!" Jaha, vad bra?
Det suger kraftigt, men det som gäller är "ät mindre, träna mer - och gå ner i vikt". Man kan debattera i år och dar om hur man ska göra på bäst sätt, men det är inte vsårare än så. Ät mindre, träna mer.
Nu ska jag gå ut med hunden innan jag går till gymmet.
Tjipp.
Platt fall
För första gången på ett bra tag så höll jag på att kola när jag var på gymmet idag. På grun av min mördande träningsvärk tidigare i veckan så har jag haft träningspaus sedan i torsdags och eftersom jag jobbar natt åt jag en ser frukost. Jag trodde att kroppen skulle stå sig på den, men jag hade fel. Som tur var så började jag inte segla ner mot golvet förrän vi bar på väg ut från gymmet, så jag behövde inte ligga på golvet i omklädningsrummet den här gånger i alla fall.
Det var bara att sätta sig på backen och låta Thomas hämta bilen och sen åka hem och proppa in mig en banan fort som 17.
Idag kom Snörets recept. Han ska äta två sorters atibiotika två gånger om dagen i två veckor. Kanske blir det två Snören när allt är klart?
Om det inte fungerar så är det ingen som vet vad det är för fel på honom och vi får helt enkelt acceptera att han är störd. Vilket vi iofs redan vet, men jag hoppades att han inte var riktigt så störd att han frivilligt äter bananskal, lök och servetter utan att det är något fel på honom...
Det var bara att sätta sig på backen och låta Thomas hämta bilen och sen åka hem och proppa in mig en banan fort som 17.
Idag kom Snörets recept. Han ska äta två sorters atibiotika två gånger om dagen i två veckor. Kanske blir det två Snören när allt är klart?
Om det inte fungerar så är det ingen som vet vad det är för fel på honom och vi får helt enkelt acceptera att han är störd. Vilket vi iofs redan vet, men jag hoppades att han inte var riktigt så störd att han frivilligt äter bananskal, lök och servetter utan att det är något fel på honom...
Rationalisering på hög nivå.
När ångesten börjar komma krypande i medvetandets yttre kanter, rinnande som trygflytande sirap i alla skrymslen och vårer som man omsorgsfullt försökt lappa ihop under årens gång, så har jag ypperliga tekniker för att pressa tillbaka den till den källarhåla den hör hemma i. Rationalisering är min melodi och jag är väldigt bra på det. Det går alltid att resonera sig fram till någon anedning som gör det legitimt att strunta i att plugga/dricka ett glas vin fast jag inte borde/köpa godis/ta en tupplur mitt på dagen/eller vad det nu må vara som man får ångest över. Och om det inte går att resonera så kan man alltid bara pressa bort tanen på det och vägra fundera på det. Men till och med jag blev förvånad över hur djupt rotad denna förmåga är, vilket jag blev medveten om för några nätter sen.
Jag drömde en dröm med den sedvanliga drömlogiken. Jag ska försöka förklara den, men som alla vet är det sällan raka rör och logiska följder i drömmar.
Jag satt på nedervåningen på fiket stugan/huset och fikade med Jenny och min pappa. Jag kommer på att jag ska hämta något och börjar jogga därifrån utan att tala om för dem vart jag ska. Jag joggar hem till min mamma och plockar upp en påse med bröd och fikabröd ur brevlådan (att mamma bor en mil utanför stan var inget problem för fiket låg där persboskolan egentligen ligger, såklart...). Då börjar jag få ångest över att jag lämnade Jenny och pappa utan att tala om vart jag skulle. Jag tänker på hur jobbigt det är att sitta med någon som man inte känner och försöka komma på någonting att säga och det slutar med att man börjar fila naglarna eller nått, bara för att försöka bli kvitt den tryckta stämningen. Jag får mer och mer ångest och försöker resonera mig fram till ett sätt att tänka som gör att det inte ska kännas så farligt. När jag inte kommer på något så tänker jag "ja, men eftersom det här är en dröm så kan jag väl bestämma att tiden började stå stilla när jag gick. Så står den stilla tills jag kommer tillbaka, och de behöver inte ens märka att jag gick" Så panorerade jag över i drömmen och såg hur de satt förstelnade på fiket. Då kom mamma inåkande på uppfarten i en mintrön Jaguar och så fick jag skjuts med henne tillbaka....
Jaha?
Ångesten var borta iaf.
Jag drömde en dröm med den sedvanliga drömlogiken. Jag ska försöka förklara den, men som alla vet är det sällan raka rör och logiska följder i drömmar.
Jag satt på nedervåningen på fiket stugan/huset och fikade med Jenny och min pappa. Jag kommer på att jag ska hämta något och börjar jogga därifrån utan att tala om för dem vart jag ska. Jag joggar hem till min mamma och plockar upp en påse med bröd och fikabröd ur brevlådan (att mamma bor en mil utanför stan var inget problem för fiket låg där persboskolan egentligen ligger, såklart...). Då börjar jag få ångest över att jag lämnade Jenny och pappa utan att tala om vart jag skulle. Jag tänker på hur jobbigt det är att sitta med någon som man inte känner och försöka komma på någonting att säga och det slutar med att man börjar fila naglarna eller nått, bara för att försöka bli kvitt den tryckta stämningen. Jag får mer och mer ångest och försöker resonera mig fram till ett sätt att tänka som gör att det inte ska kännas så farligt. När jag inte kommer på något så tänker jag "ja, men eftersom det här är en dröm så kan jag väl bestämma att tiden började stå stilla när jag gick. Så står den stilla tills jag kommer tillbaka, och de behöver inte ens märka att jag gick" Så panorerade jag över i drömmen och såg hur de satt förstelnade på fiket. Då kom mamma inåkande på uppfarten i en mintrön Jaguar och så fick jag skjuts med henne tillbaka....
Jaha?
Ångesten var borta iaf.
Uttråkad!! Och kryddmuffins.
Igår jobbade jag 14 h, idag är jag i skrivandets stund inne på min nionde för dagen. Jag har myror i brallan och spring i benen. Och hungrig börjar jag bli dessutom. Jag har kommit fram till att jag behöver ett par nya gympaskor så att jag kan ha ett par inneskor och ett par uteskor om jag skulle få för mig att jogga utomhus någon gång. Varför jag nu skulle göra nått så dumt. Jag har även kommit fram till att jag ska ta bort håret på benen med laser. Man kommer på så många bra saker när man letar efter någonting att göra.
Vi har i vilket fall som hellst bakat kryddmuffins idag. Det är fint det, så nu får ni receptet!
100 g margarin eller smör
2 ägg
2,5 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1,5 tks kardemummakärnor, stötta eller 1 tsk malen kardemumma
2 tsk kanel
1 tsk ingefära
1dl russin
2 dl mjölk.
Smält matfettet och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt.
Blanda mjölet med bakpulver, kryddor och russin.
Tillsätt mjölblandningen i äggsmeten växelvis med vätskan.
Rör ner matfettet.
Fyll de ca 15 formarna och grädda på 200 grader i ca 15 min.
Vi har i vilket fall som hellst bakat kryddmuffins idag. Det är fint det, så nu får ni receptet!
100 g margarin eller smör
2 ägg
2,5 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1,5 tks kardemummakärnor, stötta eller 1 tsk malen kardemumma
2 tsk kanel
1 tsk ingefära
1dl russin
2 dl mjölk.
Smält matfettet och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt.
Blanda mjölet med bakpulver, kryddor och russin.
Tillsätt mjölblandningen i äggsmeten växelvis med vätskan.
Rör ner matfettet.
Fyll de ca 15 formarna och grädda på 200 grader i ca 15 min.
Batman....?
Varför har Batman fortfarande en dräkt på sig med inbyggda magrutor? Vi kan klona folk, men vi kan inte hitta på en dräkt utan magrutor på? Och varför pratar han som en gammal alkiskärring? Varför är Q helt plötsligt svart? Tror de att vi inte ska känna igen karaktären om han byter filmserie och ras? Varför (och hur i helvete) blev Heath Ledger så äcklig? Och varför är det ingen snygging som spelat Batman? Varför, varför, varför?
*suck*
Så många frågor...
*suck*
Så många frågor...
Medelålderskris?
Jag fick en Tara släng i knät här på jobbet och i mitt uttråkade tillstånd började förstrött bläddra i den. Jag kom inte så långt, utan fastnade på krönikan på sidan fem där det redogjordes för tecken som visar att du är medelålders. När 17 av 29 punkter stämmer in på mig, 24 år gammal, hur fan kommer mitt liv att se ut när jag faktiskt är 40-50 år? Jag kommer ju ha ruttnat bort och blivit ett med inredningen för länge sedan om det fortsätter i den här takten. Gå på krogen är jobbigt, hemmafester kanske lite kul men det är ofta så krångligt att ta sig hem om det är en bit utanför stan (kanske därför inbjudningar blir tillbakadragna vid första bästa tillfälle?), det är dyrt att gå på bio när man lika gärna kan se den hemma och då får man dessutom ha mysbyxorna på i stället för obekväma jeans. Vara uppe till morgonkvisten är det inte tal om. På sin höjd kan man gå på after work, för då är man hemma vid 21.30. Och mat vid regelbundna tider är ett måste, liksom kvalitetsvin och bekväma skor. Vad har hänt med LillFridan? Hon som knallade hem barfota från krogen kl 3 efter att ha dansat i 15 cm stiletter i 6 h, hon som gick till psykologilektionen fortfarande berusad efter gårdagens bravader, hon som fikade på café flera gånger om dagen och vars pokjvänner böt namn tre gånger om året? Hon som kände halva Konrads besöksklintél och fick skjuts hem av vakterna efter kvällens slut på Bankiren och som åt när hon var hungrig och sov när hon var trött?
Jag storhandlar vid varje löning, tvättar varje onsdag, städar varje torsdag, tränar fem dagar i veckan, dricker dyrt rödvin, äter frivilligt broccoli och köper skor med resår så att de "sitter bra på foten"... Fy faaan... När jag kommer hem från Ystad lär jag styra upp det här!
LillFridan?
Jag storhandlar vid varje löning, tvättar varje onsdag, städar varje torsdag, tränar fem dagar i veckan, dricker dyrt rödvin, äter frivilligt broccoli och köper skor med resår så att de "sitter bra på foten"... Fy faaan... När jag kommer hem från Ystad lär jag styra upp det här!
LillFridan?Ont!
Jag har fortfarande sjukt ont i benen, men jag lever i alla fall idag. Igårdök Johanna och Lina upp med en flaska vin och sådana vänner välkomnar man in. Senare kom Dahuvid och det blev pizza och film i soffhörnet, så framöver blir det strikt diet som gäller. Jag vet inte hur jag ska lyckas jobba i två hela dagar med de här benen, men jag får göra mitt bästa.
Tvi och helvete.
Tvi och helvete.
Träningsvärk!!
Jag har så förbannat ont i mina ben! Jag vaknade i morse av att låren värkte, och det har inte blivit bättre. Jag har så förbaskat ont att jag knappt kan sätta mig ner, än mindre ställa mig upp. Jag förstår inte hur detta kunde ske, jag som dragit ner på tiden jag står på crossen från 1 h till 30 min. Jag måste vara överansträngd å det grövsta, bara för att vi numera tränar fem gånger i veckan. Fy fan, säger jag bara! Så här ont var det länge sen jag hade.
Mucklor!
Mucklor!
MiniFridan...?
Hittade en hög med gamla bilder påen sida jag var med på en gång i tiden. Där har jag funnits som ett spöke i massor med år innan jag nu kom på att jag kanske ska avlägsna mig från intranätets avkrokar. Här nedan presenteras relikerna:
Förbannade, jävla trafikhelvete.
Det har varit en spännande trafikdag för LillFridan. Det hela började med att jag tänkte ta med mig Zippen ut på landet och låta honom springa lite bland åkrar och träd istället för att gå samma vanliga gamla stråk runt svartån i stan. Det var ett misstag. Jag som i vanliga fall känner till faran med att åka utanför stan borde ha vetat bättre, men av någon aneldning ignorerade jag den lilla rösten i huvudet som varnade för bönder, åkrar och inavel. Så kom jag åkande på en smaaaal, smaaaaal grusväg i godan ro när en traktor storlek större dök upp och skulle förbi. Jag saktar in och åker ut till kanten och han närmar sig och stannar. Så jag rullar lite sakta fram och plötsligt försvinner marken under mig. Traktorn åker förbi och försvinner i horisonten. Och kvar står jag med arslet på bilen rakt upp i luften och kommer ingenstans. Och mobiltelefonen? Den låg hemma den.
Så där satt jag och Zippen och funderade på hur vi skulle komma upp. Däcken bara spann och det var egetnligen ingen idé att försöka eftersom det bara var ett drivande hjul som var i backen, det andra hängde och dinglade i luften. Till slut gick jag iväg till kyrkan som låg i närheten och hittade en driftig dam som tog sin volvo och kopplade fest min bil och drooooooog. Och jag kom ingenstans. Jag satt fast som berget. Då kom traktorjävlen tillbaka och föraren hoppade ur något urskuldrande. Med hans hjälp var jag till sist på vägen igen. Det krävdes en traktor för att få upp mig med andra ord, och jag kunde ha fått stå där hela dagen med mitt grus och mina tidningar om ingen kommit och hjälpt mig. Weehoo...
Jag packar in mig och hunder i bilden ogen och börjar köra tillbaka till det värkända city, men kommer inte längre än till påfarten till E18 vid Erikslund. Så fort jag kommer upp med näsan över kullen och ser E18 framför mig så möts jag av synen av en grön miniskåpbil som på något vis, av någon anledning gör en helskruv mitt på motorvägen och stannar med näsan åt fel håll men utan att nudda mitträcket eller bli påkörd av någon annan bil. Änglavakt för den föraren. Sen inser jag att det är trafikstickning och får sitta i bilkö en bra stund. När jag till sist kommer in på vägen utanför mig så har polisen däckrazzia. Som tur är är det mötande trafk som blir drabbad och jag sjunker hårt bak i sätet. Ingen bra trafikdag idag helt enkelt. Fy fan!
Så där satt jag och Zippen och funderade på hur vi skulle komma upp. Däcken bara spann och det var egetnligen ingen idé att försöka eftersom det bara var ett drivande hjul som var i backen, det andra hängde och dinglade i luften. Till slut gick jag iväg till kyrkan som låg i närheten och hittade en driftig dam som tog sin volvo och kopplade fest min bil och drooooooog. Och jag kom ingenstans. Jag satt fast som berget. Då kom traktorjävlen tillbaka och föraren hoppade ur något urskuldrande. Med hans hjälp var jag till sist på vägen igen. Det krävdes en traktor för att få upp mig med andra ord, och jag kunde ha fått stå där hela dagen med mitt grus och mina tidningar om ingen kommit och hjälpt mig. Weehoo...
Jag packar in mig och hunder i bilden ogen och börjar köra tillbaka till det värkända city, men kommer inte längre än till påfarten till E18 vid Erikslund. Så fort jag kommer upp med näsan över kullen och ser E18 framför mig så möts jag av synen av en grön miniskåpbil som på något vis, av någon anledning gör en helskruv mitt på motorvägen och stannar med näsan åt fel håll men utan att nudda mitträcket eller bli påkörd av någon annan bil. Änglavakt för den föraren. Sen inser jag att det är trafikstickning och får sitta i bilkö en bra stund. När jag till sist kommer in på vägen utanför mig så har polisen däckrazzia. Som tur är är det mötande trafk som blir drabbad och jag sjunker hårt bak i sätet. Ingen bra trafikdag idag helt enkelt. Fy fan!
Något uppryckt.
Jag har anmält mig till retreat med högskolekyrkan i november. Om nio dagar åker vi till Ystad där vi stannar i 17 dagar och jag ska snart gå till gymmet och träna mage. Jag har gjort en viktnedgångsplan där jag räknar med att tappa 0,5 kg i veckan i 15 veckor vilket inte känns omöjligt. Och till sist ska jag ta kontakt med friden, gårdskrog och hotell med gårdsmusteri och ekologisk restaurang (http://friden.nu) och se om de har något specialerbjudande runt jul, typ julbord eller liknande. Långt framliggande planer kanske det låter som, men eftersom hela september är planerad för och hela november består av detox, så är det inte så långt fram att planera för början av december. Jag kanske kan bo i mig ett tag till.
Lite borttappad...
Den senaste veckan har inte riktigt varit så bra som man önskar att den skulle vara. Thomas har varit dålig och haft ont. Han får inte sova om nätterna, och då får inte jag heler sova. Hans händer och nacke har spökat och det finns ingenting jag kan göra för att hjälpa honom förutom att emellanåt försöka lindra genom att massera honom med tigerbalsam. Har har varit stressad och deppig över skolan, jobbet och vikten och har försökt träna så mycket jag hunnit, vilker ytterligare lagt som som ett stressmoment. London i oktober blir inte av, och vi har ingenting annat inplanerat som man kan se fram emot. Vi blev bjudna på en jätterolig fest, men eftersom vi inte kan komma när den sätter igång utan skulle bli två timmar sena får vi inte komma alls. Tur att jag iaf inte börjat sy på min outfit som jag planerade att ha... Provsvaren har inte kommit från Snörets gastroskopi heller och jag har ångest för att jag inte hinner med mina vänner, min familj och mina katter som jag borde. Jag bara känner mig.... Som en tappad leksakskanin på någons stenmur.
Plö...
Plö...
Bara att bryta ihop...
Så var karusellen igång igen. Jag vet inte varför jag ännu en gång utsätter mig för den ångest det innebär att skriva uppsats. Och den här gången är det en D-uppsats jag gett mig in på att göra. Idag var jag på det första mötet med mina kurskamrater och min lärare, och det är samma process som alltid. Man kommer dit med en ganska intressant och kul idé som man tycker ska vara rolig att undersöka. Man kliver ut ett par timmar senare, fullständigt nerslagen och förvirrad. "Vad menar du med det? Du måste avgränsa din fråga? Hur ska du motivera det ställningstaganter? Har du tänkt på det här och det här? Vilken är din målgrupp? Vad ska du använda den teorin till? Har du funderat på analysverktygen? Du är inte öppen nog. Du måste avgränsa, avgränsa, avgränsa, motivera, motivera, motivera!" Och så lyssnar man på alla de andra som sitter där: "Jag funderar på att göra en innehållsanalys av individens rationaliseraing av identifikationsprocessen inom det dialektiska förhållandet på arbetsmarknaden och använda mig av den Foucaltiska ansatsen inom det diskursiva fältet för att testa mina kommande hypotser i frågan." Skjut mig.
Jag tänkte gå och bryta ihop nu.
Jag tänkte gå och bryta ihop nu.