lillfridan

Sen igår morse har jag gått ner nästan 2 kg. Hur kan man samla på sig så mycket vätska? Underligt.

Innan helgen kände jag mig så smal och spinkig att jag nästan blev lite orolig. Nu efter helgen, som varit kantad av alkohol, snask och skräpmat känner jag mig som ett hängbuksvin. Jag är den enda människa jag känner som kan gå upp 2,5 kg på en helg. Jag vet att dom snart är borta igen, men det är ju helt sjukt?
Nu blir det gymmet och sen får vi nog se över våra helgrutiner, för så här kan jag inte ha det. Och över jul så lär det ju inte bli bättre. Tvi fan.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: diskussionen om läkares pålitlighet kommer jag och min man att ha till döds dagar. Vi kommer aldrig att finna en medelväg. Jag tycker att han är så satans naiv och han tycker tydligen att jag är det drygaste som finns på denna jord. Denna gång handlar diskussionen om nålar och tatueringar. Han har en läkare som menar att han kanske inte kan få akupunktur eftersom han är så tatuerad och denna slutsats har läkaren dragit utifrån att kvinnor med tatuering i svanken inte kan få epidural. Själv vet jag en hel del tjejer som fått epidural fastän de har en tatuering i svanken. Visst kan vi argumentera för att det oftast går att leta reda på en tatueringsfri del av huden att sticka i, men vad jag har förstått så finns det inte som hellst bevis för att det är farligt att sticka nålen genom tatueringen egentligen. En del säger att det är farligt, andra säger att det är en galet idiotisk myt. Det verkar som att man hellst inte gör det bara för att man inte vill riskera nått som kanske skulle kunna vara farligt eftersom man sticker rakt in i ryggraden, och där vill man inte få in någonting som kan skapa en infektion. Jag köper det argumentet, det är alltid dumt att riskera nått även om jag tycker att det är sjukt att sjukvården sprider skräck fastän det inte finns några bevis för att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Men hur som hellst så sticker man ju INTE akupunkturnålen in i ryggraden? Så hur denna läkare kan stå och säga sånna saker gör mig förbannad. Läkare måste fatta att det de säger om kroppen uppfattas av många (inte av mig) som absoluta sanningar och det kan inte bara slänga ord omkring sig. Bajshuve, bajshuve!
Och DU är drygast i världen!

Idag insåg jag (igen) hur dum jag är mot mig själv. Jag tränar och dietar och tar hand om mig själv för att må bra, men så stor jag framför spegeln och klagar på mig själv. antingen blir jag sur för att jag inte får tillräckliga reslutat eller för att de resultat jag får är "fel". "Jag vill inte ha muskler här,  jag vill inte ha muskler där". Nähe?
Jag tycker hela tiden att det borde ha hänt mer bara för att jag har tränat i ett år. Jag tycker att alla andra får massor med resultat medan jag bara står och stampar med min bautaröv och dallermage.

Men så insåg jag idag att om man tänker på hur dålig form jag var i när jag började träna för ett år sen så har jag ju kommit jättelångt! Jag hade 8 kg för mycket fett på kroppen, ingen kondition, jag var förvisso ganska stark för att aldrig ha tränat i mitt liv, men det var ju ingen muskelmassa att tala om, ingen erfarenhet och ingen teknik. Jag har på det här året byggt upp en riktigt bra kondition, jag är stark, har gått ner 6 kg i vikt och lagt på mig en hel del muskler, förlorat mer än 10 cm i midjan (har bara mätt de senaste 2 månaderna) och framför allt skaffat mig en rutin där träning och bra kosthållning är en del av min vardag. Det ska jag väl ändå vara stolt över?!
Jag har ju verkligen kämpat på under det dryga år som gått och jag fortsätter kämpa på! LillFridan är ju skitduktig!